— Verkligen? Jag ber er, säg mig sanningen, bad hon, blek av sinnesrörelse.
— Det går över, ni måste endast ha tålamod, ty foten kommer att vara svag en längre tid.
— Då ska jag vänta, ty jag har lärt mig att vara tålig, icke sant, far? frågade hon leende.
— Jo, min älskling, det har du, och nu har vi gudilov det svåraste bakom oss.
Sedan gjorde Margaret dagligen försök att gå, och dessa utföllo allt bättre och bättre. Hon blev buren ned i trädgården, satt ute i det fria, och hennes bleka kinder fingo för var dag mera färg, ehuru hennes blåa ögon behöllo sitt allvarliga, längtansfulla uttryck. Mr Warring åkte dagligen ut med sin dotter och bjöd alltid med sig den ena eller andra av väninnorna. Så småningom fick Margaret även företaga små promenader, och ju bättre och starkare hennes fot blev, desto ivrigare blev hon, att de skulle resa därifrån.
⁎
Huvudsakligen för främlingarnas skull anordnades
årligen i början av april en blomsterfest, i vilken
hela trakten deltog. Redan nu vidtogos förberedelser
till denna, och Valentine och Helene bestormade
Margaret med böner, tills hon slutligen lovade att
uppskjuta avresan till efter denna fest.
— För det beslutet ska du ha en belöning, Maggie, sade hennes far och strök ömt hennes vackra hår. Hur skulle det vara, om damerna deltoge i korson? Jag ska dra försorg om vagnarna, så att damerna endast behöver välja kostymer.
Margaret såg tacksamt på fadern och tryckte hans hand mot sina läppar. De andra voro utom sig av förtjusning och tacksamhet, i all synnerhet Hilde, som genast skyndade hem för att utbedja sig moderns till-
