åtelse, vilken även beviljades. Och sedan vidtog en ivrig rådplägning om kostymerna, i vilken även modern och tant Adele deltogo.
Sedan alla gjort sitt val, utvecklades en febril verksamhet, ty festen skulle äga rum om några få dagar.
Mr Warring hade skaffat tribunplatser åt sig själv och tant Adele; de unga flickorna skulle, tills de klädde om sig, sitta på hotellbalkongen, varifrån de kunde se allt. Hildes mor hade också lovat att komma dit, så att hon kunde draga sig tillbaka, så fort hon kände sig trött.
Lilla Trollsländan befann sig i en förklarlig upphetsning, och modern, suckade mången gång och sade:
— Jag önskar, att hela den här historien vore över!
När Hilde kom hem kvällen före festen, räckte doktorinnan henne ett kort och sade:
— Enriko anländer fram mot middagen i morgon.
— O, så stiligt! uibrast Hilde och klappade i händerna. Vår prins hade inte kunnat komma lägligare!
Följande morgon blickade många par ögon prövande upp mot himmeln, men inte ett moln syntes på den, och alla ägnade sig med liv och lust åt de sista förberedelserna. Hilde hade avlagt ett kort besök hos väninnorna och omtalat Enrikos förestående ankomst, och nu satt hon med sitt handarbete ute hos modern i trädgården och inväntade med otålighet vännen. Vid varje litet buller for hon upp och satte sig åter med besviken min, när den väntade alltjämt icke kom.
— Gör mig den enda tjänsten att sitta stilla, Hilde, sade till sist doktorinnan. Din rastlöshet gör mig riktigt nervös.
— Här är han, lilla mamma! Här är han! utropade Hilde jublande, när i samma ögonblick en smärt ung man trädde in i trädgården. Hon slängde ifrån sig sitt handarbete och skyndade med utsträckta händer den anländande till mötes.
— Goda gamla Riko! Vad jag gläder mig åt att
