uppe på toppen, måste djuren delvis bindas fast nere på sluttningen. Sedan gjorde kvinnorna det så bekvämt som möjligt åt sig inne i paviljongen, under del att männen stannade utanför, därför att det inte fanns plats inne för så många. Det var redan förut trångt nog, enär de i paviljongen voro sjutton personer med barnen inberäknade.
Darrande av köld och sinnesrörelse sutto flickorna hopkrupna framför farmors fötter. Några av småbarnen gräto av obestämd fruktan, lilla Minni satt tyst och ängslig i farmoderns knä, och lilla Karl stod bredvid henne och betraktade med stora, nyfikna ögon det grymma skådespel, som utspelades utanför. I jublande ton rapporterade han, att det stora vattnet kom allt närmare och närmare men att Elbe alltjämt var kvar på sin plats.
Emmy grät tyst för sig själv och frågade gång på gång farmor, om hon säkert trodde, att de voro trygga där, även om vattnet steg ännu högre.
— Samla dig, viskade Marie till henne. Du pinar farmor, och vad ska människorna tänka om dig! Så reste Marie sig upp och gick fram till dörren. Olga och den enda unga flickan i de övriga familjerna följde efter henne och betraktade ängsligt det forsande vattnet, som nu närmade sig Brumkow.
— Ser ni — vattnet gör ej vår by någonting! utbrast jägaren. Egentligen hade vi lugnt kunnat stanna hemma. Byn ligger för högt —
Ordet dog på hans läppar, och skrin av förfäran hördes från alla håll. Fördämningen hade brustit på ett annat ställe, alldeles framför byn! Snabbare än tanken utgöt sig det skummande vattnet över åker och äng, trängde in i trädgårdarna och omspolade de två lägst belägna husen.
Alla hade skyndat ut ur paviljongen, och kvinnorna började gråta och veklaga. Inom några ögonblick såg man, så långt blicken nådde, endast en skummande vattenyta, som ryckte med sig allt, som kom hindrande i dess väg.
