WI ADOLPH FRIEDRICH med GUDS Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til Norige samt Hertig til Schlesswig Hollstein, etc. etc. Gjöre witterligit, Att tå Wi eftersinnat den stora båtnad Allmänheten af en rättskaffens Skrifwe- och Tryck-frihet tilflyter, i thet en obehindrad inbördes uplysning uti hwarjehanda nyttiga ämnen icke allenast länder till Wettenskapers och goda slögders upodling och utspridande, utan ock gifver en hwar af Wåre trogne undersåtare ömnigare tilfälle att dess bättre känna och wärdera ett wisligen inrättadt Regeringssätt; Äfven som ock thenna frihet bör anses för ett af the bästa hjelpemedel till Sedernas förbättring och Laglydnadens befrämjande, tå missbruk och olagligheter genom trycket blifwa för Allmänhetens ögon ådagalagde; Så hafve Wi i Nåder funnit the förre i thetta mål gjorde författningar tarfwa then behöriga rättelse och förbättring, at all twetydighet och ett sådant twång, som med thet påsyftade ändamålet ej bestå kan, måge utur wägen rödjas.
I sådant afseende, och sedan Wi häröfwer inhämtat Riksens Ständers underdåniga utlåtande, hafve Wi i Nåder godt funnit, att thet tilförene inrättade Censors-Ämbetet, nu mera aldeles bör uphöra, samt ej eller Wårt och Riksens Cansslie-Collegio hädanefter tilkomma, att öfwerse, gilla eller ogilla de til tryckning ärnade Skrifter, utan komma Authorerne sjelfve, jemte Boktryckarne, för thet, som i trycket utgifwes, efter thenna Wår Nådiga Förordning, hwarigenom de förra Stadgar om Censuren aldeles upphäfwas, at answarige wara; dock hwad angår skadelige Böckers införande och försäljande på Boklådorne, förblifwer tilsynen theröfwer hädanefter hos Wårt Cansslie-Collegium och wederbörande Consistorier, som äga theröfver hand hålla, at ej någre förbudne och förföriska Böcker, antingen uti Theologiska eller andre ämnen, måge få utspridas.
§. 1. Ingen ware tillåtit något skrifwa eller genom trycket utgifwa, som strider emot Wår rätta Tros bekännelse och den rena Evangeliska läran; Hwar, som thermed beträdes, ware till tryhundrade Daler Silfwermynts böter förfallen.
Innehåller Skriften smädelse emot Gud, warde dömd efter Allmän Lag. Och på thet irrige lärosatsers insmygande thess bättre förekommas må, skola alla Manuscripter, som i någor måtto angå Läran och wåra Christendoms-stycken, förut af närmaste Consistorio öfwerses, och ingen Boktryckare, wid Twåhundrade Daler Silfwermynts wite sig fördrista, at utan Consistorii påskrifne tillåtelse, hwilken ock tillika tryckas bör, sådane skrifter genom trycket utgifwa.
