6
följd av bristen på samfärdsmedel är landet ännu till allra största delen ouppodlat, och folkmängden är icke mycket större än Sveriges: Ryska regeringen har länge använt Sibirien såsom förvisningsort för brottslingar av alla slag, isynnerhet s. k. politiska förbrytare, d. v. s. sådana; som i likhet med Ivan Ogareff stämplat mot kejsaren eller den bestående ordningen. Dessa stackars landsförvista människor få under sträng bevakning arbeta i de rika gruvor, som ligga på sluttningarna av Ural och de södra gränsbergen.
Men sydväst om Sibirien och sammanhängande med detta” ligger runt omkring den stora Aralsjön ett annat vidsträckt slättland, som numera också lyder under ryska väldet. Det är Turan eller Stora Tartariet. Det sträcker sig från Kaspiska havet i väster till de tibetanska bergen i öster och bebos av vilda och krigiska folkstammar, bland vilka kirghiserna i norra delen äro de förnämsta. De styras av ett slags hövdingar, som kallas emirer eller khaner, och leva av boskapsskötsel på de vidsträckta grässlätterna. Då tillfälle erbjuder sig, kunna de också uppträda såsom rövare.
Det var nu de i sydvästra delen av Sibirien boende tartarerna, som Ivan Ogareff lockat till uppror mot tsaren, och det var de mitt emot på andra sidan gränsen boende kirghiserna, som skulle komma dem till hjälp. Deras hövding var en vild, krigisk och ärelysten härskare vid namn Feofar Khan.
Man må sålunda icke undra över, att tsar Alexander var bedrövad. Det var mycket svårt att sända någon större truppstyrka till de avlägsna trakter, där fienderna bröto in, och utan en kraftig hjälp ifrån Ryssland skulle kanske hela Sibirien och därmed också storfursten falla i fiendernas och de upproriskes händer.
Efter detta lilla avbrott i vår berättelse återgå vi nu till den i början omtalade festen.
Klockan var ungefär två på natten, och musiken och dansen pågingo som bäst, då en uniformsklädd herre hastigt
