10
sigill. Därefter vinkade han åt Mikael att komma närmare. Denne tog några steg framåt och stannade därpå åter orörlig, beredd att svara.
— Du känner ju Sibirien? frågade tsaren.
— Ja, ers majestät. Jag är sibirier.
— Var är du född?
— I Omsk?
— Har du släktingar i Omsk?
— Ja, min gamla mor.
Tsaren lyfte handen och visade brevet. Därefter sade han:
— Du skall genast resa till Sibirien och överlämna detta brev i storfurstens egna händer.
— Jag skall överlämna det, sade Mikael frimodigt.
— Men storfursten är i Irkutsk.
— Jag känner vägen till Irkutsk.
— Men du bör veta, att det är en svår och livsfarlig resa. Sibirien är översvämmad av grymma fiender, som skola försöka att döda dig och fråntaga dig brevet.
— Jag skall icke låta dem taga det, ers majestät!
— Du skall framför allt akta dig för en förrädare, Ivan Ogareff, som du kanske träffar på din väg.
— Jag skall akta mig för honom.
— Det är nödvändigt, att du kommer fram till storfursten före Ivan Ogareff, som traktar efter hans liv. Du måste därför resa natt och dag utan uppehåll. Du måste fara fram som stormen.
— Jag skall fara fram som stormen, ers majestät.
— På vägen far du genom Omsk. Om du hälsar på din mor, löper du fara att bli igenkänd, men din resa måste vara hemlig. Du får därför inte besöka din mor.
Mikael Strogoff teg en stund, och ett uttryck av smärta flög över hans vackra ansikte. Därefter sade han:
— Jag skall inte besöka min mor.
— Lova mig, sade tsaren, att ingenting skall kunna förmå dig att tillstå, vem du är, varifrån du kommer eller till vem du reser.
