av guld, kan uthärda köld och hetta, hunger, törst och ansträngningar ända till det yttersta.
— Har han kallblodighet, mod och förstånd?
— Ja, ers majestät, han äger alla de egenskaper, som behövas för att lyckas, där varje annan skulle misslyckas.
— Nåväl, låt honom komma in!
Ögonblicket därpå inträdde kuriren, Mikael Strogoff, i det kejserliga kabinettet och stannade ödmjukt vid dörren.
Mikael Strogoff var en högväxt, kraftfull och vacker ung man av omkring trettio års ålder. Hans hållning var ledig och ädel, hans rörelser vackra och behagliga, hans ögon mörkblå med en öppen, varm och klar blick. Hela hans väsen var sådant, att var och en, som såg honom, måste vid första ögonkastet tycka om honom.
Mikael Strogoff var född i Sibirien i staden Omsk. Hans moder, Marfa, levde där ännu, men hans fader, jägaren Peter Strogoff, var död för tio år sedan. Den unge Mikael hade redan från barndomen fått följa fadern på hans ansträngande jakter i de sibiriska skogarna. Därunder hade han förvärvat mod, kraft och uthållighet. Han kunde uthärda i tjugufyra timmar utan att äta och tio nätter utan att sova. Vid fjorton års ålder hade han dödat sin första björn och ensam släpat den till det flera mil avlägsna hemmet.
Då Mikaels fader, Peter Strogoff, dog, efter att under sin levnad ha dödat fyrtio björnar, begav sig Mikael till Ryssland och trädde i tsarens tjänst. Genom sin trohet och duglighet hade han nu stigit till kapten i kurirkåren. Men varje sommar begärde han några veckors permission för att få hälsa på sin innerligt älskade moder i staden Omsk. Under de tre sista åren hade han dock icke kunnat få någon sådan ledighet, emedan hans tid upptagits av viktiga resor åt andra håll, och hans längtan att träffa den älskade modern blev med varje dag allt starkare.
Tsaren mönstrade under några sekunder den reslige kuriren med en genomträngande blick. Så gick han till sitt bord och skrev några rader på ett papper, stack in detta i ett kuvert och förseglade brevet med sitt kejserliga
