148
och rände av mot en trettio eller fyrtio fot djup klyfta i närheten av vägen,
Nikolas ville rusa efter. Man fasthöll honom. Hästen, som ingen styrde, störtade med sin ryttare i avgrunden.
Nadia och Nikolas uppgåvo ett fasans skri. De kunde ej tro annat, än att deras olycklige reskamrat blivit krossad i fallet.
Då man skyndade att lyfta upp Mikael Strogoff, fann man, att han ej fått någon skada. Han hade lyckats i rätta ögonblicket kasta sig ur sadeln, men den stackars hästen hade brutit av två ben och kunde således ej användas längre.
Mikael Strogoff blev nu fastbunden vid en tartars sadelknapp och måste följa med truppen till fots.
Ej en invändning, ej en klagan undföll honom. Han sprang tåligt vid sidan av tartarens häst. Det var alltjämt »mannen av järn», varom general Kissoff talat med tsaren.
Den följande dagen, den 11 september, inträffade en händelse, som hade mycket allvarsamma följder.
Natten hade inbrutit. De tartariska ryttarna hade gjort halt och voro mer eller mindre berusade. De skulle just bryta upp igen, då Nadia blev förolämpad av en bland dem.
Mikael Strogoff hade icke kunnat se varken förolämpningen eller förolämparen, men Nikolas hade sett för honom.
Utan att betänka vad han gjorde, gick Nikolas rakt på soldaten, och innan denne hann göra en rörelse för att hejda honom, grep han den ena av pistolerna i soldatens sadelhölster och avsköt den mitt i bröstet på honom.
Då skottet brann av, skyndade den officer, som kommenderade truppen, genast fram.
Ryttaren ville hugga ned den olycklige Nikolas, men på ett tecken av officeren band man honom till händer och fötter och spände fast honom tvärs över en häst, varefter truppen galopperade bort.
Det rep, varmed Mikael Strogoff var fastbunden och varpå han omärkligt filat en djup skåra, brast i följd av hästens oväntade ansats. På samma gång gled Nadia has-
