158
icke uppenbara det för någon, innan jag utfört mitt uppdrag. Lova ni mig det?
— Ja, vid min heder, svarade Alcide Jolivet.
— På min gentlemannaära, tillade Harry Blount.
— Tack, mina herrar! sade Mikael Strogoff.
En halv timme senare lämnade flotten den lilla hamnen och gick in i floden.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Mellan två stränder.
De båda korrespondenterna veko icke ett ögonblick från Mikael Strogoffs sida. De berättade för honom, att Ivan Ogareff och Feofar Khan nu ankommit med sina arméer till Irkutsk, och att tartarerna lägrat sig omkring staden på båda sidor om floden. Det var sålunda omöjligt att från landsidan komma in i staden, men om man blott kunde hålla flotten mitt i floden, som var ganska bred, borde det inte vara omöjligt att obemärkt komma igenom tartarernas linjer.
Strömmen förde med sig en mängd isstycken, som bildat sig på sjöns norra del och sedan av stormen lösryckts och förts ned emot Augara. Bland dessa isstycken ilade flotten snabbt utför floden.
Ännu såg man dock inga tartarer utefter stränderna. De hade samlat sig längre ned utanför Irkutsk.
Klockan 8 på aftonen insvepte ett tjockt mörker hela trakten. Från flodens mitt kunde man icke urskilja stränderna.
Detta mörker var dock fördelaktigt för flyktingarna, alldenstund det dolde dem för de tartarer, som närmare Irkutsk säkerligen höllo vakt utmed floden. Kunde flotten
