— Ivan Ogareff! ropade för tredje gången den oförfärade unga flickan med en röst, som hördes genom hela palatset.
Utom sig av raseri drog Ivan Ogareff en dolk ur sin gördel och störtade mot Nadia. Hon vek hastigt undan åt ett hörn, och dolken gick bredvid hennes arm in i väggen.
I samma ögonblick fattades skurken av tvenne starka armar och slungades våldsamt i golvet.
— Mikael! utropade Nadia.
Det var verkligen Mikael Strogoff. Den raske kuriren hade hört Nadias rop. Ledd av hennes röst hade han uppnått Ivan Ogareffs rum och skyndat in genom den öppna dörren.
— Frukta ingenting, Nadia! sade han, i det han ställde sig mellan henne och Ivan Ogareff.
— Akta dig, broder! utropade den unga flickan. Förrädaren är beväpnad. Han ser klart, han.
Ivan Ogareff reste sig hastigt upp och rusade mot Mikael Strogoff.
Men med ena handen fattade kuriren skurkens arm, med den andra vred han från honom dolken och kastade honom därefter ännu en gång till golvet.
Blek av raseri och blygsel erinrade sig Ivan Ogareff nu, att han bar en värja. Han drog denna ur skidan och förnyade anfallet.
Förskräckt över den fara, som hotade hennes blinde följeslagare, ilade Nadia till dörren för att ropa på hjälp:
— Stäng dörren, Nadia! sade Mikael Strogoff. Ropa inte hit någon! Ensam vill jag utkämpa striden med denne usling. Må han nalkas mig, om han vågar! Jag väntar honom.
Och endast beväpnad med sin sibiriska kniv, ställde han sig rak och lugn framför sin motståndare.
Hopkrupen som en tiger, sökte Ivan Ogareff det ställe, där han borde träffa sitt offer. Med ängslan gav han akt på den modige kuriren. Dennes lugn förfärade honom. Han visste, att Mikael borde vara blind, och
