någorlunda lycklig, om blott hans hustru och dotter kunnat följa honom. Men hans hustru var för sjuklig för att kunna lämna Riga. Tjugo månader efter sin mans avresa dog hon och lämnade Nadia ensam och nästan utan tillgångar. Nadia Feodor erhöll nu ryska regeringens tillåtelse att flytta till sin fader i Irkutsk. Hon skrev till honom, att hon skulle komma. Sedan hon sålt allt, vad de ägde, hade hon knappt så mycket penningar, som behövdes för denna långa resa, men hon tvekade dock icke att företaga densamma. Gud skulle nog hjälpa henne att komma fram till sin landsflyktige fader.
Under tiden gick Kaukasus uppför floden. Natten inbröt, och luften fylldes av en behaglig svalka. Tusentals gnistor från ångarens skorsten glittrade i mörkret, och bruset av vågorna, som piskades av hjulen, blandade sig med tjutet av vargarna, vilka i nattens mörker hemsökte Kamas högra strand.
ÅTTONDE KAPITLET.
I tarantass dag och natt.
Följande dagen, den 18 juli, lade Kaukasus till vid kajen i Perm, den sista stationen den anlöpte vid Kama.
Perm är en obetydlig, smutsig och osnygg stad, som ingenting har att bjuda på utom simpla åkdon, passande för resor i Sibirien. De resande, som på den tiden från Asien över Ural kommo till Perm, sålde där sina åkdon, som de använt över de sibiriska stepperna. Där köpte också de, som från Ryssland ämnade sig in i Sibirien, vagnar om sommaren och slädar om vintern innan de för en tid av flere månader begåvo sig i det ödsliga och vidsträckta landet. Nu för tiden äro dessa långresor på landsväg mera sällsynta, sedan en järnväg byggts från östra Ryssland över Uralbergen och längs genom hela Sibirien.
