88
FEMTONDE KAPITLET.
Baraba-träsken.
Det var en lycka för Mikael Strogoff, att han så hastigt lämnat poststationen. Ivan Ogareff lät nämligen genast sätta vakt vid alla punkter, där man kunde komma ut ur staden. Men några ögonblick förut hade tsarens kurir redan smugit sig ut ur Omsk, varefter han på sin snabba häst skyndsamt ilade fram på vägen över steppen.
Det var den 29 juli kl. 8 på aftonen, som Mikael Strogoff lämnade , Omsk. Denna stad ligger nästan halvvägs mellan Moskva och Irkutsk. Kuriren hade på resan hit använt 14 dagar, men han måste hinna fram till Irkutsk inom tio dagar, såvida han ville komma före de tartariska trupperna, vilka redan voro i Omsk. Det gällde således att av alla krafter påskynda färden.
Men detta var nödvändigt även av en annan orsak. Mikael Strogoff var övertygad om att hans sammanträffande med modern på poststationen hade förrått honom i Omsk. Följaktligen skulle Ivan Ogareff snart få veta, att kuriren passerat denna stad, och han skulle inte ge sig någon ro, innan han fått honom i sitt våld. Snabbridande tartarer skulle helt visst utsändas på vägen åt Tomsk för att söka gripa honom, död eller levande. Det var sålunda nödständigt att skynda även för att undkomma dessa förföljare.
Allt detta hade Mikael Strogoff klart för sig. Men vad han icke visste, det var att hans älskade moder befann vig i Ivan Ogareffs våld, och att det kunde gälla hennes liv. Det var en lycka för honom, att han icke visste detta, ty han hade nog av sorgen över, att Nadia släpades som fånge till Tomsk.
Han fick emellertid inte hängiva sig åt några oroande tankar på modern och Nadia. Han betvingade därför med våldsam ansträngning alla känslor, som kunde hindra
