90
emedan han icke kunde jaga bort dem, var hästen. Liksom gripen av raseri satte han av i vildaste sken, och det fordrades Mikael Strogoffs hela skicklighet för att kunna hålla sig fast i sadeln.
Märkvärdigt nog äro dessa vidsträckta sumptrakter icke alldeles obebodda. Här och där finnas små byar och köpingar på de torraste upphöjningarna. Folket lever av boskapsskötsel och skyddar sig om sommaren mot insekterna genom att betäcka ansiktet med oxblåsor, som äro överdragna med beck.
I dessa byar och köpingar fastade Mikael Strogoff nätt och jämt så länge som behövdes för att hans präktiga häst icke skulle duka under av trötthet.
Klockan fem på eftermiddagen den 5 augusti lämnade Mikael Strogoff äntligen Baraba-träsken bakom sig, sedan han på färden över dem använt 7 dagar. Nu hade han åtminstone fast mark under fötterna, och resan kunde därför hädanefter gå raskare, om inga svårare hinder kommo i vägen. Kuriren hade lämnat Moskwa den 16 juli, alltså hade resan hittills krävt 21 dagar. Ett tusen fem hundra verst skilde honom ännu från Irkutsk.
SEXTONDE KAPITLET.
En sista ansträngning.
Den första egentliga stad på andra sidan Baraba-träsken är Kolyvan, som ligger ungefär mitt emellan Omsk och Tomsk.
Då Mikael Strogoff hunnit ett stycke fram på vägen mot denna stad, varseblev han lämningarna efter en nyligen uppbränd hydda. De svarta bränderna rykte ännu, och på något avstånd därifrån satt vid vägkanten en grupp av människor, som med vilda, förgråtna ögon blickade
