Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

106

ditt hus allt, som det innehöll. Derefter sänkte jag skeppet; men dina bägge systrar har jag förvandlat till två svarta tikar, eftersom jag visste allt hvad de gjort emot dig. Ynglingen har deremot drunknat. — Med dessa ord fattade hon uti mig och förflyttade mig tillika med de bägge svarta tikarna till taket af mitt hus, uti hvilket jag fann alla de skatter, som varit ombord på skeppet, utan att det ringaste var förloradt. Derefter sade hon till mig: jag svär vid det, som är ristadt på Salomos insegel, att, om du icke hvarje dag gifver hvardera af dessa tikar trehundrade piskslag, så skall jag komma och förvandla dig på samma sätt. Jag svarade: jag hör och lyder! — och allt sedan denna stund har jag hvarje dag piskat dem, ehuru mitt hjerta blöder, när jag måste göra det.

Khalifen hörde med förvåning denna berättelse och sade derefter till den andra systern: huru uppkommo de märken efter slag, som jag sett på din kropp? Hon svarade som följer:

Berättelsen om den Andra bland de Tre Systrarna i Baghdad.

De Rättroendes Beherrskare! När min fader dog, efterlemnade han en ansenlig förmögenhet, och kort efteråt blef jag gift med en bland de rikaste männen i landet, som, när jag lefvat tillsammans med honom ett år, afled och lemnade mig i arf åttiotusen guldstycken, hvilka tillföllo mig enligt lagen; och för en del af denna summa lät jag åt mig förfärdiga tio klädningar, hvardera till ett värde af tusen guldstycken. När jag satt en dag, inträdde i mitt rum en gammal och vedervärdigt ful qvinna, som helsade mig och sade: jag eger en faderlös dotter, hvars bröllopp jag ämnar fira denna afton, och jag skulle gerna önska, att du ville vara närvarande vid denna högtid, ty dig unnar jag en belöning i himmelen till vedergällning derför; men hon är sorgsen i hjertat och har ingen vän utom Gud, hvars namn vare lofvadt. Hon grät och kysste mina fötter; bevekt af medlidande gaf jag mitt bifall till hennes begäran, och nu bad hon mig att göra i ordning min klädsel samt tillade, att hon i skymningen skulle komma och hemta mig. Med dessa ord kysste hon min hand och aflägsnade sig.

Jag stod genast upp och klädde mig; när jag fullbordat mina tillredelser, kom den gamla qvinnan tillbaka och sade: o min herrskarinna, stadens förnämsta fruntimmer hafva anländt, och jag har underrättat dem om