att du vill komma, och de vänta med glädje på din ankomst. Jag påtog derföre mina öfverkläder, befallde mina slafvinnor att följa mig och gick med gumman, tilldess vi kommo till en gata, behagligt genomflägtad af en mild vind, och der vi blefvo varse en port under ett marmorhvalf af beundransvärd skönhet och utgörande ingången till ett palats, som från jorden höjde sig upp emot molnen. När vi anländt dit, bultade den gamla qvinnan på porten, och när denna blifvit öppnad, inträdde vi uti en mattbelagd gång, upplyst af lampor och vaxljus samt prydd med diamanter och ädla metaller. Genom denna gång kommo vi in i en sal, hvars prakt icke eger sin like; der funnos divaner, öfverklädda med siden, rummet upplystes af vaxljus och ifrån taket nedhängande lampor, och vid dess öfre ända stod en hvilosäng af alabaster, prydd med perlor och juveler samt omgifven med sidenförhängen. Förhängena öppnades, och nu framträdde en jungfru, skön såsom månen, och ropade mig till mötes: på det högsta välkommen är du, o min syster; du fröjdar mig med ditt sällskap och ingjuter nytt lif i mitt hjerta. Hon satte sig derefter på nytt och sade till mig: o min syster, jag har en broder, som sett dig vid en högtidlighet, han är en yngling och skönare än jag; hans hjerta var upptändt af kärlek till dig, och han öfvertalade den gamla qvinnan att begifva sig till dig samt genom denna list förskaffa honom ett samtal med dig. Han önskar att träda i äktenskap med dig efter Guds och hans Apostels stadgar; uti det, som sker enligt lag och rätt, ligger det ju ingenting ondt. — När jag hörde dessa ord och fann mig inspärrad, så att jag icke kunde undkomma, svarade jag: jag hör och lyder. Glad öfver mitt bifall, slog jungfrun ihop sina händer och öppnade en dörr; genom denna inträdde en yngling, så utomordentligt skön, att mitt hjerta genast blef honom bevåget. Knappt hade han tagit plats, förrän Kadi och fyra vittnen inträdde; de helsade oss och uppsatte äktenskaps-kontraktet mellan mig och ynglingen, men aflägsnade sig genast, så snart detta hade skett. När de gått, vände sig den unga mannen till mig och sade: måtte vår natt bli välsignad! Han sade mig derefter, att han önskade ingå en öfverenskommelse med mig, framtog en afskrift af Koràn och yttrade: lofva mig med ed, att du icke skall föredraga någon annan man framför mig, ja, att du aldrig skall vända ditt hjerta till någon annan! Jag lofvade honom detta med ed, och nu blef han utom sig af glädje samt omfamnade mig, och kärleken till honom fyllde uteslutande mitt hjerta.
Vi lefde med hvarandra i största sällhet och lycksalighet under en
