Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10
INLEDNING.

dessa åsnans ord, tackade han henne och sade: I morgon skall jag gå med friska krafter; — derefter åt han upp allt sitt foder samt till och med slickade krubban. — Deras husbonde hade imellertid afhört deras samtal.

Morgonen derpå kommo köpmannen och hans hustru till oxens krubba och satte sig ned der; och drängen kom och förde ut oxen, och när oxen såg sin husbonde, började han slå med svansen samt både med bölningar och rörelser visa, huru frisk han var; han hoppade och skuttade, så att köpmannen skrattade, tilldess han icke längre kunde hålla sig uppe på sina ben. Hans hustru blef förvånad och frågade honom: Hvaråt skrattar du? Han svarade: åt någonting, som jag sett och hört; men detta kan jag icke omtala, ty, om jag det gjorde, skulle jag dö. Hon sade: du måste säga mig orsaken, hvarföre du skrattade, äfven om du skulle dö. — Jag kan icke säga det, — svarade han. — Fruktan för döden afhåller mig derifrån. — Du skrattade endast åt mig, — invände hon; och hon upphörde icke att ligga öfver honom med sina böner, förrän han blifvit alldeles utom sig och tvungen att ge vika. Derföre sammankallade han sina barn och skickade efter Kadi med vittnen, på det han måtte förklara sin yttersta vilja och meddela henne hemligheten och dö; han älskade henne nämligen på det hjertligaste, emedan hon var dotter af hans farbror och moder till hans barn, och han hade lefvat med henne till hundradetjugo års ålder. När hans familj och hans grannar voro samlade, berättade han för dem, huru allt hängde tillhopa, och sade dem, att, så snart han upptäckt hemligheten, så skulle han dö; då sade hvar och en af de närvarande till henne: vi besvärja dig vid Allah, att du måtte afstå ifrån din önskan och icke tvinga din make samt dina barns fader till att dö. Men hon sade: Jag vill icke sluta, förrän han berättar mig allt, om han än skulle dö derför. De upphörde nu med sina böner, och köpmannen lemnade dem samt gick till stallet för att förrätta sin tvagning och derefter återvända, berätta sin hemlighet och sedan dö.

Men köpmannen hade en tupp med femtio hönor under sig, och han