TJUGONDEFJERDE TILL TRETIONDEANDRA NATTEN.[1]
Berättelsen om den Puckelryggige.
I fordna dagar bodde uti staden Basrah en skräddare, som hade god förtjenst samt var en glad och munter man. Han brukade stundom gå ut med sin hustru i afsigt att roa sig och henne med ovanliga och löjliga uppträden, och en dag, då de gått ut på eftermiddagen samt återvände hem mot aftonen, mötte de en puckelryggig man med ett utseende, som kunde reta den trumpnaste till löje samt förjaga all ledsnad och sorg. De närmade sig derföre, för att få rigtigt roa sig med hans beskådande och inbjödo honom att följa med dem hem och deltaga i en munter måltid samma natt.
Han mottog bjudningen, och efter det han följt hem med dem, begaf sig skräddaren ut på torget; men natten var redan inne. Skräddaren köpte något stekt fisk, bröd, citroner och sötsaker, återvände hem med det inköpta och ställde fiskfatet framför den puckelryggige. De satte sig ned att äta; men skräddarens hustru tog ett stort stycke fisk, stoppade det i munnen på den puckelryggige, höll för hans läppar med sin hand och sade: vid Allah, detta skall du icke få ned på annat sätt än att du sväljer det på en gång, ty jag ämnar icke förunna dig tid att tugga det. Den
- ↑ Genom begagnandet af andra öfversättningar af Tusen och En Natt, jemte Lane's, har uti Nattbestämningen inkommit en oreda, som härmed rättas. Berättelsen om Köpmannen och Anden innefattar hos Lane 1:sta till en del af 3:dje Natten; Berättelsen om Fiskaren går till en del af 9:de Natten. Derefter följer Berättelsen om Bäraren, som går in på 18:de Natten, hvarefter historien om Nur ed-Din fortgår till den 24:de.
