Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

till en bod vid ingången till en gränd, lät honom stå der och begaf sig derifrån.

Kort efteråt kom en Christen, sultanens mäklare, som i drucket tillstånd ämnade sig till badet; han gick raglande sin väg fram, tilldess han kommit nära till puckelryggen, då han kastade ögonen åt sidan och såg någon stå bredvid sig. Det hade händt honom förut på aftnarna, att tjufvar ryckt turbanen ifrån honom; när han nu såg den puckelryggige stå der, tänkte han, att denne hade samma afsigt, och derföre knöt han äfven sin hand och gaf honom ett slag på halsen. Den puckelryggige föll till marken, och den Christne ropade på bazarvakten, men fortfor icke desto mindre i sitt druckna tillstånd att bulta på den puckelryggige och att försöka strypa honom. Med detta fortfor han, när vakten kom och fann den Christne liggande på knä ofvanpå Musulmannen och slående honom; väktaren ropade då: statt upp och låt honom vara! Den Christne steg upp och när vaktkarlen närmade sig till den puckelryggige, såg han, att denne var död, och utropade: hvad vill det säga, att den Christne djerfves slå ihjäl en Musulman? Han grep den Christne, band hans händer på ryggen och förde honom till Walin, eller högsta polisembetsmannen, medan den Christne sade för sig sjelf: O Himmel! O Heliga Jungfru, huru har jag kunnat slå ihjäl denna man? Och huru kunde han dö så fort för blott ett enda slag af min hand! — Ruset hade nu gått öfver och eftertanken kommit i dess ställe.

Den puckelryggige och den Christne förvarades under det återstående af natten uti Walins hus, och Walin befallde skarprättaren att förkunna den Christnes brott och resa upp en galge, under hvilken den brottslige ställdes. Derpå kom skarprättaren och lade repet omkring hans hals samt gjorde sig redo till att hänga honom, då sultanens hofinköpare trängde sig fram genom hopen, fick se den Christne, der han stod under galgen, röjde sig rum genom folket och sade till skarprättaren: afstå från ditt förehafvande, ty det var jag, som slog ihjäl mannen! — Hvarföre slog du ihjäl honom? — frågade Walin. Han svarade: jag kom hem till mitt hus sistlidna natt och fick se, att en man kommit ned ifrån taket och stulit min egendom; derföre slog jag honom med en klubba för bröstet, så att han dog, och derefter bar jag bort honom och släpade honom till bazaren, der jag ställde honom vid det och det stället, vid ingången till den och den gränden. Är det icke nog illa, att jag dödat en Musulman; skall dess-