förutan äfven en Christen förlora sitt lif för min skull? Häng derföre icke någon annan än mig allena! — När Walin hört denna berättelse, gaf han den Christne mäklaren fri och sade till bödeln: häng denna man på grund af hans egen bekännelse! Och bödeln lossade repet från den Christnes hals samt lade det omkring hofinköparens, hvarefter denne ställdes inunder galgen och skulle just hissas upp, då den Judiska läkaren trängde sig fram genom hopen af åskådare och ropade åt bödeln, sägande till honom: håll upp! Ingen annan än jag har slagit ihjäl mannen. Händelsen var den, att han kom till mitt hus i afsigt att bli botad för en sjukdom; men när jag gick utföre trappan, stötte jag till honom med min fot, — så att han föll utföre och slog ihjäl sig. Häng derföre icke hofinköparen; jag ensam förtjenar att straffas. Walin befallde till följd häraf, att den Judiska läkaren skulle hängas, och bödeln lossade repet från inköparens hals samt lade det omkring halsen på Juden. Men si! nu kom skräddaren, röjde sig våldsamt väg genom folkhopen och sade till bödeln: håll upp! Jag är den, som dödat honom, och dermed gick det till på följande sätt. Jag hade varit borta för att roa mig under loppet af dagen, och när jag mot aftonen var på hemvägen, mötte jag den puckelryggige, som var rusig, slog på en tamburin och sjöng muntra visor; jag stadnade för att hafva mitt nöje af honom och inbjöd honom att följa med hem. Jag köpte något fisk, och vi satte oss till bords, då min hustru tog en bit fisk och ett stycke bröd, hvilka hon stoppade i munnen på honom; men detta fastnade i halsen på mannen, så att han dog i ögonblicket. Derpå förde jag och min hustru honom till Judens hus, der slafvinnan kom ned och öppnade porten; men medan hon gick tillbaka upp till sin husbonde, ställde jag den puckelryggige ifrån mig vid trappan och gick med min hustru, hvaraf hände sig, att, när Juden kom ner och stötte emot honom, han trodde sig hafva slagit ihjäl puckelryggen. — Han frågade derpå Juden: är detta sannt? — hvartill Juden svarade: ja! Skräddaren vände sig derpå till Walin och sade till honom: gif Juden fri och häng mig! När Walin hörde detta, blef han högst förvånad öfver händelsen med den puckelryggige och sade: sannerligen är icke detta en tilldragelse, som förtjenade att antecknas i böcker! Och han befallde skarprättaren att gifva Juden fri, men hänga skräddaren på grund af dennes bekännelse. Skarprättaren ledde derföre fram skräddaren, under det han sade: ämnar du länge fortfara
