Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
OCH ANDEN.

sälja. Men en af mina bröder företog en resa med ett förråd af handelsvaror och följde med karavanerna samt var frånvarande ifrån oss under loppet af ett år, efter hvars slut han återkom alldeles utblottad. Jag sade till honom: rådde jag dig icke att afhålla dig ifrån handelsresor? Men han grät och sade: o, min broder, Gud, hvilken all magt och ära tillkomma, har beslutit denna utgång på mitt företag, och det gagnar nu till ingenting att tala mera derom; jag har ingenting qvar. Jag släppte honom in i min bod och följde honom till badet och klädde honom i en dyrbar drägt af mitt eget klädesförråd; derefter satte vi oss ned att spisa, och jag sade till honom: o, min broder, jag vill räkna öfver vinsten på min handel under året och dela den, kapitalet oberäknadt, mellan dig och mig. Jag uppgjorde följaktligen mina räkenskaper och fann min vinst bestiga sig till två tusen guldstycken, och jag prisade Gud, hvilken all magt och ära tillhöra, och fröjdade mig af allt hjerta och delade vinsten i två lika stora delar mellan min broder och mig. — Derpå begaf sig min andra broder ut på en resa och kom efter ett års förlopp tillbaka i samma utblottade belägenhet; och mot honom uppförde jag mig på alldeles samma sätt som mot den förre.

Sedan vi lefvat tillsammans någon tid, önskade mina bröder återigen att få företaga en resa och begärde, att jag skulle följa med dem; men detta ville jag icke. Hvad, sade jag, hafven J vunnit på edra resor, att jag skulle kunna hafva hopp om någon vinst? De lågo öfver mig med sina böner; men jag kunde icke bifalla till deras önskningar, och på detta sätt behöllo vi våra handelsbodar, köpte och sålde under ett helt års tid. De fortforo icke desto mindre med sina förslager, att vi borde resa, och jag vägrade alltjemt, tilldess sex hela år förflutit, då jag ändtligen gaf mitt bifall och sade till dem: mina bröder, låtom oss öfverräkna, huru mycket vi ega. Vi gjorde det och funno hela vår egendom bestå i sextusen guldstycken. Då sade jag till dem: vi skola nedgräfva hälften häraf i jorden, så att det måtte komma oss till nytta, i fall någon olycka träffar oss, och i sådan händelse skall en och hvar af oss taga tusen guldstycken och drifva handel med dem. Ditt råd är förträffligt, — svarade de. Jag tog således penningarna och delade dem i tre lika delar samt nedgräfde tretusen guldstycken; af de öfriga tretusen lemnade jag tusen åt hvardera af dem. Derpå anskaffade vi köpmansvaror, befraktade ett skepp, förde våra varor ombord och fortsatte vår resa en hel månad igenom; efter