denna tids förlopp anlände vi till en stad, der vi sålde våra varor, och för hvarje guldstycke vunno vi tio.
Men när vi skulle gå till segels derifrån, funno vi på hafsstranden en jungfru, klädd i söndriga kläder, som kysste min hand och sade: o, min herre, finnes det medlidande och godhet i ditt hjerta? Om så är, så vill jag vedergälla dig derför. Då svarade jag: ja, dessa egenskaper finnas hos mig, äfven utan att du behöfver lofva mig vedergällning för dem. Hon sade: Ack, min herre, tag mig till din hustru och för mig till ditt land, ty jag gifver mig sjelf åt dig; behandla mig med välvilja, ty jag är en, som behöfver bli behandlad med ömhet och välvilja, och som skall vedergälla dig, i fall du så gör; men låt dig icke bedragas af mitt närvarande tillstånd! När jag hörde dessa ord, blef mitt hjerta uppfyldt af ömhet för henne, på det Guds vilja, — Honom ensam vare ära och pris! — skulle gå i verkställighet; och jag tog henne med mig och gaf henne kläder och sörjde för en passande plats åt henne på skeppet och behandlade henne alltid med ömhet och högaktning.
Vi afseglade, och jag blef på det närmaste fäst vid min hustru, så att jag för hennes skull försummade att sällskapa med mina bröder, hvilka derföre blefvo afundsamma på mig och likaledes afundades mig min rikedom samt mina stora förråder af köpmansvaror och kastade lystna blickar på min egendom. De lade slutligen råd tillsammans om att röja mig ur vägen och taga min egendom, sägande: låtom oss döda vår broder, så skall hela egendomen bli vår! — djefvulen uträttade, att detta allt syntes dem rätt gjordt, och de öfverföllo mig, medan jag sof vid min hustrus sida, samt togo oss bägge och kastade oss i hafvet. Men så snart min hustru vaknade, skakade hon på sig och antog skepnaden af en ande, hvarefter hon genast förde mig med sig i full säkerhet till en ö, der hon försvann för en kort stund. På morgonen kom hon dock tillbaka och sade till mig: Jag är din hustru, som räddade dig undan döden med tillåtelse af Gud, hvars namn vare upphöjdt och prisadt! Vet, att jag är en ande; jag såg dig, och mitt hjerta älskade dig för Guds skull, ty jag tror på Gud och på hans apostel, hvilken Gud beskydde och bevare! Jag kom till dig i det tillstånd, hvari du såg mig, och du tog mig till hustru; och si, jag har räddat dig från att drunkna. Men jag är vredgad på dina bröder, och dem måste jag döda. — När jag hörde hennes tal, blef jag förvånad och tackade henne för hvad hon hade gjort; — men,
