Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33
OM FISKAREN.

voro ur stånd att afhjelpa, och hans like är icke att finna i hela verlden, från vester till öster. Hvarföre yttrar du då dessa ord emot honom? Jag vill från denna dag åt honom bestämma en regelbunden aflöning och underhåll samt hvarje månad gifva honom tusen guldstycken; ja, om jag än gåfve honom en del af mitt rike, så skulle det vara blott en ringa ting mot hvad han förtjenar. Jag kan icke tro, att du sagt detta af annat skäl än det, att du afundas honom. Om jag gjorde såsom du önskar, så skulle jag sedan ångra det, såsom den mannen gjorde, hvilken dödade sin papgoja.


Berättelsen om Mannen och Papgojan.

Det var en gång en köpman, som var ytterligt svartsjuk, och som hade en utomordentlig skön hustru, för hvars skull han icke vågade lemna sitt hem. Imellertid inträffade en händelse, som nödsakade honom att företaga en resa; och när han fann, att sådant vore oundgängligt, gick han till torget, der foglar såldes, och köpte sig en papgoja, hvilken han förde hem för att hålla ett uppmärksamt öga på allt der hemma och underrätta honom om hvad som der förehades under hans frånvaro, ty denna papgoja var slug och förståndig samt kom ihog allt, hvad hon hörde. Nar han slutat sin resa och uträttat sina göromål, kom han hem och lät papgojan föras till sig samt tillfrågade henne om hustruns uppförande. Papgojan svarade: din hustru har en älskare, som besökte henne hvarje natt under din frånvaro; — när mannen hörde detta, blef han utom sig af vrede och begaf sig till sin hustru, hvilken han strängt agade.

Hustrun trodde, att någon af hennes slafvinnor underrättat mannen om det, som tilldragit sig mellan henne och hennes älskare under hans frånvaro; hon kallade dem derföre tillsammans och fordrade dem på ed, och de svuro alla, att de icke för sin husbonde omtalat det ringaste i den saken, men erkände i stället, att de hört papgojan berätta honom hvad som förefallit. Sedan hon sålunda enligt sina slafvinnors vittnesbörd blifvit öfvertygad derom, att papgojan underrättat hennes man om hennes kärleksäfventyr, befallde hon en af slafvarne att mala på en handqvarn under papgojans bur, medan en annan skulle stänka vatten uppifrån, och en tredje svänga en spegel från ena sidan till den andra, allt under nästa natt, då hennes man var frånvarande. När mannen följande morgon kom

Tusen och En Natt.3