136
och under, men att dyrkandet af Elden ledde till fördömelse i stället för salighet. Han gjorde henne äfven bekant med Islams grundläror, och hon satte tro till hans ord. Kärleken till tron inträngde i hennes hjerta, och Gud (hvars namn vare upphöjdt!) ingaf i hennes bröst välvilja för El-As'ad, så att hon uttalade de bägge trosbekännelserna och blef en medlem af lycksalighetens folk. Hon gaf honom mat och dryck, hon samtalade med honom och bad tillsammans med honom samt tillredde åt honom stärkande soppor, så att han återvann sina krafter, hans sjuklighet upphörde och han återfick sin förra helsa.
En dag hade Bahrâms dotter nyss lemnat El-As'ad och stod vid husets port, då, si! utroparen ropade och sade: den, som har hos sig en vacker ung man med det och det utseendet samt skaffar honom fram, han skall undfå alla de skatter, som han kan begära; men den, som har honom hos sig och förnekar det, han skall bli hängd vid porten till sitt hus, hans egendom skall bli honom beröfvad, och hans hus skall nedrifvas. Nu hade El-As'ad meddelat Bustân, Bahrâms dotter, allt det, som vederfarits honom, och när hon hörde hvad som utropades, förstod hon, att El-As'ad vore den, som menades. Hon gick derföre in till honom och berättade honom hvad hon hört; han begaf sig ut ifrån sitt fängelse och skyndade till vezirens hus; men så snart han fått ögonen på veziren, utropade han: vid Allah, sannerligen är icke denna vezir min broder El-Amdjad! Åtföljd af jungfrun skyndade han in i palatset och kastade sig i sin broders armar, då El-Amdjad kände igen honom och likaledes kastade sig i hans famn, och de omarmade hvarandra. Mamlukerna samlade sig omkring dem, och för ett ögonblick lågo bägge bröderna afsvimmade af glädje. Då de kommit till sina sinnen igen, begaf sig El-Amdjad med sin broder till sultanen och berättade alltsammans för denne, då sultanen befallde honom att låta utplundra Bahrâms hus. Veziren sände en skara af sina tjenare, som skulle verkställa detta, och de begåfvo sig till Bahrâms hus samt utplundrade det, men förde hans dotter till veziren, som mottog henne med hedersbevisningar. El-As'ad beskref nu för sin broder allt hvad han hade lidit, och huru ädelmodigt Bahrâms dotter hade handlat emot honom, hvilket hade till följd, att El-Amdjad lät visa henne ännu större hedersbetygelser. Veziren berättade derpå sjelf för sin broder allt det, som vederfarits honom med flickan, och huruledes han undsluppit att bli hängd samt hade blifvit vezir. Bägge
