Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
58
BERÄTTELSEN OM BÄRAREN

och sedan må enhvar af oss återvända till sina göromal! Upphandlerskan lade sig återigen ut för honom och sade: vid mitt lif besvär jag er att låta honom tillbringa natten med oss, på det vi måtte få skratta åt hans tokerier, ty han är en qvick skälm. Derpå sade de till honom: du skall få tillbringa natten med oss mot det villkor, att du underkastar dig vår vilja och icke begär förklaring öfver någonting, som du här kan få se. Han svarade: godt! — Stig då upp, — fortforo systrarna, — och läs hvad som är skrifvet på dörren! Han gick till dörren och läste der följande inskrift i gyllene bokstäfver: Tala icke om sådant, som icke kommer dig vid, så framt du icke vill höra sådant, som icke skall bli dig angenämt! — och yttrade derefter: mottagen har mitt löfte, att jag icke skall tala om det, som icke kommer mig vid!

Upphandlerskan steg upp och satte fram en måltid för dem; sedan de spisat något litet, tände de ljusen och brände något aloe. Derefter satte de sig åter till bords; men under det att de åto och drucko, hörde de det bultas på dörren ; utan att göra något afbrott i de andras munterhet, gick den ena af dem till dörren och sade vid sin återkomst: vårt nöje denna natt skall bli fullständigt, ty vid dörren stå trenne främlingar med rakade hakor, och hvardera af dem är blind på venstra ögat; det är en högst besynnerlig sammanträffning. De äro främlingar, som nyligen anländt hit, och alla hafva de ett löjligt utseende; om de få komma in, skola vi hafva roligt och få skratta åt dem. — Dermed var icke allt slut, som hon hade att säga, utan hon fortfor att öfvertala sina systrar, tilldess de gåfvo sitt bifall och sade: må de komma in; men förelägg dem det villkoret, att de icke få tala on sådant, som icke kommer dem vid, på det de måtte slippa höra sådant, som icke skall bli dem angenämt. Nu blef portvakterskan nöjd, gick till porten och insläppte de tre männen, som alla voro blinda på ena ögat och hade rakade hakor, men tunna och vridna knäfvelborrar. De voro tiggare, hvarföre de helsade och drogo sig tillbaka; men systrarna stego upp och förmådde dem att taga plats. De tre männen kastade en blick på bäraren och funno, att han var drucken; sedan de ytterligare betraktat honom, trodde de, att han hade samma födkrok som de, och sade: han är en tiggare likasom vi och skall roa oss med sitt prat. Bäraren hade dock hört hvad de sade, steg upp, kastade på dem en hotfull blick och sade: sitten stilla ni och hållen inne med alla näsvisa anmärkningar! Han ni ej läst inskriften på dörren? — Systrarna