Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
59
OCH DE TRE SYSTERNA I BAGHDAD

logo och sade sig imellan: tiggarne och bäraren skola nog gifva oss tillräckligt nöje i afton. Derefter uppdukade de något mat för de förra, och de åto samt satte sig sedan neder att dricka. Portvakterskan kringbjöd vinet, och medan bägaren gick omkring mellan dem, sade bäraren: bröder, veten ni någon berättelse eller någon rolig saga, hvarmed vi kunna fördrifya tiden? Tiggarne, som blifvit vid godt lynne af vinet, begärde, att musikaliska instrumenter skulle framtagas, och portvakterskan kom med en tamburin, förfärdigad i Mosul, med en luta fran El-Irak och en Persisk harpa. De reste sig alla tre, den ena tog tamburinen, den andra lutan, och den tredje harpan, hvarefter de började spela, medan systrarna beledsagade dem med sång. Midt under det de sålunda fördrefvo tiden, bultade det på dörren. Portvakterskan gick för att se efter hvem det var; och med bultandet förhöll det sig på följande satt.

Khalifen Harun Er-Rashid hade denna natt begifvit sig ut för att inhemta hvad nytt han skulle kunna få se och höra; han åtföljdes af Djafar, sin vezir, och Mesrur, skarprättaren. Det var hans vana att förkläda sig till köpman, och när han denna natt vandrade genom staden, kom han med sina följeslagare händelsevis att gå förbi systrarnas hus, hvarifrån ljudet af musiken och sången hördes ut på gatan. Han sade till Djafar: det skulle roa mig att gå in i detta hus och se, hvem det är, som uppför denna musik. — Det ar förmodligen ett sällskap druckna, — svarade Djafar, — och jag fruktar, att vi kunna bli mindre väl emottagna af dem; men Khalifen svarade: vi måste in, och jag önskade, att du måtte hitta på någon list, genom hvilken vi kunna skaffa oss inträde. Djafar svarade derföre: jag hör och lyder! — gick fram till porten och bultade derpå; när portvakterskan kom och öppnade, sade han till henne: min fru, vi äro köpman från Tabarjjeh och hafva varit i Baghdad tio dagar; vi hafva fört handelsvaror med oss och tagit in i en khan; denna afton bjöd en köpman oss till gästabud hos sig: vi gingo till hans hus, der han dukade upp rätter för oss, och vi åto, hvarefter vi drucko tillsammans en stund, tilldess han gaf oss tillåtelse att gå; men när vi, som äro främlingar här i staden, kommo ut i mörkret, togo vi miste om vägen till vår khan; vi hoppas derföre till ert ädelmod, att ni måtte tillåta oss att tillbringa natten i detta hus; om ni det gör, skall ni undfå er belöning i himmelen. — Portvakterskan, som betraktade dem närmare, varseblef, att de voro klädda som köpman samt hade ett aktningsvärdt