Imellan honom och mig hade det varit fiendskap af gammalt, och orsaken dertill var följande. Det var mitt nöje att skjuta med båge, och en dag hände sig, att jag stod på taket af mitt palats, då en fogel satte sig på taket af vezirens palats, just medan denne sjelf befann sig der. Jag sigtade på fogeln, men sköt miste, och pilen träffade i stället veziren i ögat, så att han förlorade detta. Det var så ödets beslut, såsom skalden säger:
Vi trampa den väg, som är bestämd för oss; och den man, hvars väg är utstakad, måste vandra derpå.
Den, hvars död är bestämd i ett land, skall icke dö i något annat land än detta.
Fastän jag sålunda beröfvat veziren hans öga, kunde han ingenting säga, emedan min fader var konung i landet. Detta var orsaken till ovänskapen mellan honom och mig, och när jag stod inför honom med händerna bakbundna, befallde han, att mitt hufvud skulle afslås. Jag sade: ämnar du döda mig, som icke gjort dig någonting ondt? men han utropade: hvad värre ondt kunde du göra mig än detta? — och pekade på det ställe der det bortskjutna ögat felades. Detta skedde utan någon afsigt å min sida, — invände jag. Han svarade: om du gjorde det utan afsigt, skall jag åt dig göra detsamma med full öfverläggning, — och tillade: för honom fram till mig! När detta skett, tryckte han sitt finger in i mitt venstra öga och ryckte ut det. På detta sätt blef jag beröfvad mitt ena öga, sådan ni ser mig. Derefter lät han fängsla mig och lägga mig i en kista samt sade till bödeln: tag denna man och drag ditt svärd och för honom utom staden; hugg honom der till döds och låt vilddjuren uppsluka honom!
Bödeln begaf sig i följd af denna befallning med mig utanför staden, tog mig fram ur kistan, der jag legat bunden till hand och fot, samt beredde sig att binda för mina ögon och döda mig; jag började gråta och utropade:
Huru många bröder har jag icke ansett som pålitliga svärd, och de voro det äfven, dock blott i mina fienders hand.
Jag trodde, att de skulle vara skarpt genomträngande pilar, och de voro det äfven, dock blott för att intränga i mitt hjerta!
Bödeln, som tjenat min fader i samma egenskap, och hvilken jag bevisat mången godhet, sade, då han hört dessa verser: o, min beherrska-
