bonddrägt med bilor och yxor.[1] Djurriket var också på mångfaldigt sätt representeradt. Foglar flaxade lösa omkring, fiskar och lefvande ormar i glas. Bella på en kudde, med ett förgyldt halsband, hvarpå denna inskriften:
Är du lydig och klok och from
Så skall du heta Bella,
Men är du lömsk och arg och dum
Så skall du heta Nella —
(Öknamn som motståndare af »Den Constitutionelle» hade gifvit denna tidning), — för att inte glömma hans älskling, den gamla kaninen, som »enögd, trebent, violblå och fin» linkade förnöjd omkring bland mossa, stenar och friska löfbuskar. På bordet framsköt en ofantlig qvast af vilda växter och blommor ur ett gammalt dryckeshorn, och här satt han, säkerligen sjelf den sällsammaste naturprodukt — en skogens vilda, yppiga växt, fulländad i sin art, vandrarens glädje så länge den behåller sin plats, men som blott störes och verkar störande, när den bortryckt från denna sin sfer skall tjena realiteten och blifva ett, dock endast medelmåttigt, redskap i dess tjenst.
Ack! nu vet jag det, dessa år voro de lyckligaste för oss alla. I denna period af sitt lif tillhörde han oss ännu, och jag kan tillägga: också mig tillhörde han. Han höll af mig den tiden och han lade det i dagen på sitt vis, jag kan nu egentligen icke komma ihåg huru. Det föll så af sig sjelf, det kunde icke vara annorlunda, vi måste vara glada med hvarandra den tiden. Jag kommer ihåg att jag stod en gång vid fönstret och såg ut; han flög sjungande genom rummet och var redan i dörren; då kom han tillbaka, tog mig om halsen och kysste mig och ut
- ↑ De vaktande jättarna synas ännu och kunna svårligen skrapas bort.
