fädernet och mödernet från utländningar, då deremot min far, en äkta fjärdarnas och fjellens son, utgått ur det norska folkets sköte. Min moders slägt, som på det hela taget till natur och temperament är sangvinisk-kolerisk, enthusiastisk och godmodig, korteligen i hög grad omedelbar, bildar i denna sin lyckliga sammansättning en stor kontrast till min faders mera reflekterande och skarpsinniga, för grubbel och melankoli böjda natur. Begge mina föräldrar möttes dock i samma varma kärlek till konst och skönhet, i samma förmåga att ända till slutet se lifvet illusoriskt — mäktiga, stridiga lifselementer, hvilka hade svårt att smälta tillsamman, och som hos deras barn framträdde i en mer eller mindre lycklig blandning — hos hvilken af oss den är mest i ögonen fallande behöfver jag ej påpeka. Ja, i honom tyckas de båda slägterna rätt hafva urladdat sina starkaste böjelser och passioner, liksom skulle de derigenom sjelfva för lång tid känna sig lättade.
Tredje natten.
Mina föräldrar funno icke verkligheten i det nya hemmet så förtjusande, som deras fantasi hade utmålat sig den. Min far hade sett prestgården i dess högtidsskrud, då den var uppfylld af menniskor och smyckad för att emottaga prinsar och riksdagsmän. Han återfann den ödslig, i hög grad förfallen, och hos de bortflyttande mötte oss endast kalla ansigten. Ja, ni gråter, sade den gamla frun till min mor, som i ett af de ödsliga rummen snyftande kastat sig ner på en stol; ni gråter derföre att ni flyttar in, men det är dock vida bittrare att lemna det (Också sant!)
Hvad mina föräldrar hafva haft att kämpa med
