bättre eller mera betecknande ord härför — det var Martha i det praktiska; man skulle nästan kunna kalla henne genialisk. Hon lärde allt, hon kunde allt, hon hade tid till allt, och förenade dermed en sådan blick öfver det hela, en sådan lugn, stilla duglighet, att hon i egentlig mening blef husets styrande ande. Och dertill så klok, med den sällsporda förmågan att göra sig lika afhållen af tjenstfolket som af sitt herrskap. Mina föräldrar visste icke huru de skulle värdera henne högt nog, och det med rätta. Af hennes talanger vill jag blott nämna, att hon väfde allt som på den stora gården förbrukades af linne, fint duktyg, ja tillochmed golfmattor, att hon lagade förträfflig mat och — sjöng mycket vackert. Vid kyrkofesterna var det alltid hon som tog upp sången. När ett nytt stycke blef speladt inne i rummen, skulle det mycket ha förvånat oss, om ej Martha dagen derpå, tidigt på morgonen, sjungit det vid sin väf, och det så rent och klart, som om hon inöfvat det under en mästares ledning. Till sitt sätt var hon fåordig—lakonisk, stilla, anspråkslös och alltid vid godt lynne, och dertill visade hon en takt, en grannlagenhet under alla förhållanden, som man skall ha svårt att finna äfven utom hennes klass. Denna sällsynta skatt till tjenarinna skulle jag hafva ärft; det var en tyst öfverenskommelse mellan henne och mig, att när det gamla hemmet upplöstes, skulle hon flytta till oss; men denna för mig så mycken lycka lofvande utsigt förstördes tyvärr genom en högst oläglig friare. Martha, som afslagit så många anbud, som motstått så många frestelser, medan hon ännu stod qvar på sin post, kunde ej motstå en hederlig och ansedd hemmansegare, som just i det kritiska ögonblicket anmälde sig.
Samma Martha hade en förmåga att återfinna förlorade saker, som nästan kunde kallas öfvernaturlig, åtminstone obegriplig. Den hade något gemensamt med flickans som uppdagade metallerna i
