af polemiskt och epigrammatiskt innehåll, som mindre tycktes passa till ställets idylliska karaktär.
Många af dessa utgjutelser voro roliga, och jag ångrar att jag icke upptecknat flera deraf; ty ack, paviljongen skall sednare hafva brunnit upp! Min far och Henrik voro de ifrigaste producenterne, och ingen var flinkare i fina, träffande och till en del bitande qvickheter än vår Ibis, den stilla, allvarsamma Emilie! Underleken blef här lekt i stort, undren fördes ordentligt till protokoll, och ett sådant, skrifvet med min fars rediga stil, steg till ganska ansenliga häften. Vi blefvo dock aldrig förnärmade; det är blott plattheten som förnärmar. Det fanns flera lusthus och små anläggningar nere i dalen, som alla ägde namn hvilka de ännu bära. Det vackraste hette Drömmely, ett annat Smægterud, men vi hade också ett Furtero, som dock icke, så vidt jag vet, blef taget i bruk! Ett par af dessa småvers på väggarna minns jag. Enhvar fick en strof uppgifven, som han dömdes att rimma på ett visst antal gånger. Min fars impromtu lät sålunda:
Höit og dyrt jeg her forkynder:
Hvo som ei paa disse Hynder
Röres af Naturens Ynder,
Være maa en riktig Synder
Eller og — en simpel Flynder
.
Se Livets bedste Lyst i Huslighet og Thevand!
Thi bryd dig ei om Kunst, om Moder paa Nyseland.
Om Krig, om Poesie, om Stat og Orla Lehmann,
Hjelp heller dine Smaa, at bygge sig en Snemand,
Og vogt dig vel for Gjæld, for Kort og Fader Evan.
En Whist tillad dig dog, til Fire eller Tremand.
Den Frue vente ei med Maden eller Thevand!
Försigtig ogsaa vær, med Rottekrud och Skevand.
