90
Thi husk paa Tydskens Ord, han siger at: »der Eh’stand!»
Blandt andre Livets Kaar, kan næsten kaldes »Weh’stand.»
Här urartade rimmen mer och mer, och slutades, hvad man också kunde vänta sig, med — en Træmand.
Vi roade oss med att likna de då lefvande unga och mest bekanta damerna, af hvilka en stor del voro skönheter, vid blommor, och att förse hvar och en af dessa med ett litet rimmadt tänkespråk. När det inte ville gå, hjelpte Henrik oss. Af honom minnes jag ett sådant och det är här. Han valde sjelf för vår Natalia en pensée och skref:
Dit Blik er tankefuldt, din Taaredug et Speil,
Der viser i dit Dyb os Alt, kun ingen Feil,
Tidsler man seer,
Kjække og flotte,
Tidt voxe paa Slotte,
Det omvendt er her:
Din Yndigheds Magt,
Der fængslede Drotte,
I limet Potte
Maa skjule sin Pragt.
O hvide Rose! fagrere end röd!
Og bedre, thi den hele Livsens Glöd,
Som denne bærer prunkende paa Kinden,
Den har som Hjerte, i din Kalk du inden!
