Sida:Under ljusa dagar.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
114
UNDER LJUSA DAGAR.

gång upplefvat det, aldrig glömmer. Det var dekorationer! det var changements de scène, så att man kunde tappa hufvudet, och det gjorde man minsann också! Maskineriet helt enkelt, mina damer: en yxa i ett fallrep! men maskinmästarne hade besvär nog med att styra den, för att icke sjelfva tappa hufvudet dervid. Och dertill en kör af femtiotusen blusmän och en half million furier och hyenor i qvinnohamn. Ha, det var en föreställning som hela Europa applåderade med fasa och bestörtning; och stycket blef också upptaget, blott något förkortadt, på verldens öfriga skådeplatser.»

»Horribelt! .. mais, baron Fredrik! — —»

»Ja, den gången voro rolerna på ett eget sätt ombytta! Hertiginnor och markisinnor hade fått en besynnerlig förkärlek för att spela tjenstflickor och bondkvinnor; och de kände sig, på min ära, mera à son aise under dessas grofva koftor, än under sina egna sammetsrober och himmelshöga toupéer. Och toupéerna, hvart togo de vägen? Och soupéerna och levéerna och pavillonerna och petitesmaisonerna? Bortblåsta, liksom de sista sköna, med ett falskt lif prunkande bladen genom en nattlig vindstöt! Med dem försvunno Abbéerna och Cicisbéerna, och damerna koketterade till slut blott med fallrepsmannen. Framför hans lilla, nätta bänk gåfvo de ses poses och ses mines les plus gracieuses, och, som man påstår, efter omsorgsfulla studier. Fruktkäringarna hade utbytt gathörnen emot tribunen; och här handterade de vågskålen, hvari kanhända låg ett furstligt hufvud, lika säkert, med samma svada, som då de vägde sina rofvor och meloner.»

»Mais, taisez vous donc, baron! de grace, förskona oss från dessa afskyvärda, demagogiska fantasier», ropades från alla sidor.

»Får drottningen höra något häraf», klagade grefvinnan, »så får hon väl liksom sist ses attaques de nerfs! . . J’étouffe! O, hängde jag blott vid er sida,