Sida:Under ljusa dagar.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
88
UNDER LJUSA DAGAR.

konstnär kanhända skall anse stå under all kritik — så var min tankegång, då jag den sista aftonen från höjden i parken skådade ned emot huset. Jag behöfver väl icke försäkra att löftet i denna stumma dithyramb, det stolta, stortalande löftet, intet skall betyda. Man måste taga det för hvad det i verkligheten var, ett tankefatamorgana, en af dessa behagliga sjelfförespeglingar hvarmed man söker att förmildra något bittert, ett afsked, ett försakande af något. Så få de oskyldiga raderna aldraminst gälla som ett program till de meddelanden jag står i begrepp att göra. Dessa komma blott att omfatta en enda händelse från mitt vistande på I., utrustad med så få och löst framkastade drag som just är nödvändigt för att gifva den en slags bakgrund. En ordentlig, sammanhängande beskrifning af detta — blott allt för litet bekanta ställe — förmår jag icke att gifva. Dertill fordras en topografisk-antiqvarisk förmåga, som jag helt och hållet saknar, en förmåga att göra en sådan skildring icke allenast pittoresk, åskådlig, men också för praktiska menniskor, det vill säga sådana som icke vilja veta af onödigt prat, pålitlig. Dem som ännu icke hafva varit på stället vill jag blott berätta att den ståtliga byggnaden är belägen emellan trädgården och gårdsplanen, att der är ett dufslag och en stor vattenbassin på denna sistnämnda, hvars stora långsträckta fyrkant slutas med kapellet, hvilket således reser sig med sitt smärta torn midtför byggningen — allt detta tätt omslutet af en rikedom af gamla, ståtliga träd, skogens riktiga aristokrater, hvilka bokstafligen se vanliga, också ansenligt stora träd öfver hufvudet; man tror om dessa kämpar, att de icke äro mödosamt planterade för att tjena gården till prydnad och hägn, utan att skogen här med förnäm jemnlikhet gifvit plats för denna, och just jemt så mycket och icke mera, efter rang och värdighet.

Husets byggnadsstil kan jag lika så litet angifva; det är långt och smalt, och man kan se tvärt igenom