du vill bara se hvad det är för en! — Eller du möter på trappan borgfrun, icke slottsanden, den hvita borgfrun, men den verkliga, lifs lefvande borgfrun, hvars vink du gerna följer. — Eller det har kommit visiter dernere, mindre gerna! — Eller du inviteras till ett parti biljard. — Eller hästen, som hela dagen bringar husets badande befolkning upp och ned från sjön, står för dörren, och det är just din tur. Så beger du dig då till badet, en täck väg ned genom parken och de flacka, sidlända ängarna, som utlöpa i fjorden och som af denna emellanåt göras platsen stridig och sättas under vatten. Föredrager du då, afkyld och förfriskad, att spatsera hem, så kommer du plötsligen ihåg din bok, den som du har i fickan, och då kommer det an på hvad det är för en, om den är lämplig att läsas under de långa, skuggiga alléerna, medan julisolen bränner het öfver blomsterslätterna och brygger den kryddade doften af den hvita klöfvern och den rödvioletta timjam. Passar din bok till en sådan scen med värme, doft och sommarljus, så gratulerar jag dig: dubbelt skall du då njuta den. Jag har den kanhända enfaldiga idéen att liksom hvarje annat konstverk kräfver sin plats, sin belysning, så kräfver hvarje bok också en passande omgifning. Hafven J aldrig märkt huru omöjligt det är att läsa på ett skjutsombyte, under det man väntar kanhända i hela timmar på hästar? Ett sådant ställe stöter all läsning, utan undantag, ifrån sig, och man har blott den utvägen att vara desperat — hvar och en på sitt sätt. Hvem kan läsa Shakspeares tragedier i ett jasminlusthus, eller vid brädden af en å? Vill man deremot försöka att införlifva sig med vissa uppbyggelseskrifter midt ibland stubbarna af ett nyskuret rågfält, der det hvarken är en möjligt att stå, sitta eller ligga, skall situationen säkerligen understöda verkningen deraf. Försök det blott! Dermed är dock icke menadt att man nödvändigt skall läsa Blichers Tattarehistorier på heden, eller Ossian i dimma. Några diktarter kräfva
