blifwer jemt, och sedan börjas ny rad och fortfares som med then förra, dockt acktar man sig så mycket giörligit är, at ej trampas mera på the satte ställen, hälst ju lösare jorden ligger, thes mera befordras wäxten.
Thet är ock anmärkt, at the större Jord-Päron hela satte, gifwa ömnogare wäxt, än om the sönderskiäras, efter naturliga roten har mer näring af ett stort än litet ämne, Dock kan man i nödfall, och tå man ej äger tilräckeligit förråd til utsättning, betiena sig häldre af sönderskiärning, än at en så nyttig wäxt skal lemnas obrukad; och tages thet noga i agt, at intet öga på Jord-Päronet wid sönderskiärningen skadas, utan altid behåller åtminsstone 3 a 4 sådane ögon på hwarthera delen.
Sedan sättningen nu således är skiedd, har man therwid ej widare omsorg, än at om ogräs wil taga öfwerhand, som ej på ett wäl brukat land lärer skie; men skulle thet hända, är ej annan utwäg, än ränsa thet bort, och at jorden ej trampas utan endast millan the satte raderne, tå ogråset bortryckes. Om så nödigt wore, kan man uti Augusti, tå Rötterne blifwa endels bara, med acktsamhet borttaga the öfwersta, och them nyttia til hwarjehanda efterföljande bruk uti Hushållningen, tå the andra likafult drifwa
