Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
122
LOUISA M. ALCOTT

ringde och fru Moffat skickade upp ett bud för att fråga om fröknarna voro färdiga att komma ner.

— Du är inte riktigt lik dig själv, men bra söt är du i alla fall. Jag har inte det minsta att anmärka mot dig, ty Bella har god smak, och du är en riktig liten fransyska, det försäkrar jag dig. Låt blommorna hänga fritt och bry dig inte om dem, och akta dig att du inte faller omkull, tillade Sally, försökande att icke låta märka att hon fann Margret vara vackrare än hon själv.

Läggande varningen på hjärtat, gick Margret försiktigt nedför trappan och styrde kosan in i salongen, där Moffatska familjen och några få gäster redan voro församlade. Hon fann snart att en elegant toalett har en stor tjusningsförmåga som inverkar på många människor och tvingar dem till respekt. Några unga damer som icke fäst någon uppmärksamhet vid Margret förut hade nu allesammans helt plötsligt blivit mycket artiga mot henne; några ungherrar som på en annan bjudning endast betraktat henne på avstånd voro nu mycket ivriga att bli presenterade för henne och sade henne alla möjliga dumma men angenäma saker, och några gamla fruar, vilka sutto i soffan och kritiserade det övriga sällskapet, frågade med intresserad uppsyn vem hon var. Margret hörde fru Moffat svara en av dem:

— Tusenskön March, fadern överste i armén — en av våra förnämsta familjer — men motgångar, ni förstår — umgås mycket förtroligt hos Laurences; en söt flicka, det försäkrar jag er; min Edvard är alldeles tokig i henne.

— Nå, jag må säga! utbrast den gamla damen och tog fram sin binokel för att närmare skärskåda Margret, vilken kände sig smått stött över fru Moffats osanningar men likväl försökte anta en min som om hon ej hört det minsta.

Margret kände sig fortfarande litet besvärad, men hon sökte övertyga sig om att hon med framgång spelade den nya rollen av att vara en stor dam och gjorde därför