Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146
LOUISA M. ALCOTT

— Mamma är inte sjuk, bara mycket trött, och säger att hon ämnar hålla sig i stillhet på sitt rum hela dagen och låta oss sköta oss själva bäst vi kunna. Det är något högst ovanligt för henne och inte likt henne alls, men hon säger att det har varit en mycket tung vecka, så att vi inte få knota utan ta oss fram på bästa sätt

— Det är väl inte så svårt heller, och jag tycker om hennes idé, ty jag längtar efter någonting att göra — det vill säga något roligt som är nytt, förstå ni väl, tillade Hanna hastigt.

Och det var verkligen en stor tröst för dem att få någon sysselsättning, och de grepo sig därför ivrigt an, men snart insågo de sanningen av Elsas ord: »Att sköta ett hushåll är ingen lek» Där fanns mat i överflöd i skafferiet, och medan Betty och Amy dukade bordet, lagade Margret och Hanna frukosten och uttalade sin förvåning över att tjänstfolk alltid knota över att ha strängt arbete.

— Jag skall höra upp litet till mamma, fast hon sade att vi inte behövde bry oss om henne, ty hon skulle sköta sig själv, sade Margret, som spelade matmor och tyckte sig vara en riktig fru där hon satt bakom teköket.

Innan man började frukostera, gjordes en bricka i ordning och bars upp till fru March med hälsningar från köksorna. Teet var mycket beskt, omeletten vidbränd och skorporna för hårt gräddade, men fru March höll till godo och tackade, men skrattade hjärtligt inom sig åt anrättningen, sedan Hanna gått ned igen.

— Stackars små flickor, jag är rädd för att det kommer att smaka dem så lagom bra, men det gör dem ingen skada utan tvärtom gott, sade hon och tog fram den mera smakliga mat varmed hon försett sig själv samt satte undan den misslyckade frukosten, så att hon icke skulle såra deras finkänslighet — ett oskyldigt moderligt bedrägeri, som döttrarna voro henne mycket tacksamma för.