Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
145
UNGA KVINNOR

föll i sina gamla vanor, men det låg någonting i luften som gjorde henne förstämd, och mer än en gång var hennes lugn i hög grad stört — ja, till och med till den grad, att hon vid ett tillfälle verkligen ruskade den stackars älskade Juanna och sade henne att det var »en pina bara att se henne». Amy slet värst ont av alla, ty hennes resurser voro små, och när systrarna lämnade henne att roa sig själv bäst hon kunde, fann hon snart sitt eget fulländade och viktiga lilla jag vara en tung börda. Dockor tyckte hon icke om, sagor voro barnsliga och man kunde inte stå ut med att rita dagen i ända. Tekalas var det icke mycket bevänt med, och inte heller små utflykter, såvida de inte arrangerats mycket väl. Hade man ett vackert hus, fullt med fina flickor, eller finge ge sig av på resor, så skulle sommaren nog vara förtjusande; men att stanna hemma tillsammans med tre själviska systrar och en fullvuxen pojke, det vore nog för att »fresta en ängels tålamod», förklarade mamsell Malaprop, sedan några dagar gått under nöjen, motgångar och ledsnad.

Ingen ville medgiva att hon ledsnat på experimentet, men när fredagsaftonen kom, tillstod var och en inom sig att hon kände sig belåten med att veckan var i det närmaste slut. I förhoppning att göra intrycket av den givna läxan ännu djupare, beslöt fru March, som blivit begåvad med mycken humor, att avsluta sina döttrars prövning på ett lämpligt sätt, varför hon gav Elsa ledigt på söndagen och lät flickorna njuta den fulla effekten av förströelsesystemet.

När systrarna stego upp om söndagsmorgonen, fanns ingen eld i köket, ingen frukost i matsalen och ingen moder kunde upptäckas någonstans.

— Gud tröste oss! Vad har hänt? utropade Hanna, kastande förtvivlade blickar omkring sig.

Margret sprang en trappa upp och kom snart ned igen med lugnad uppsyn, men något förvirrad och en smula förlägen.

10. — Unga kvinnor. I.