— Är inte brödet gräddat nog, då det jäser över?
Sally började skratta, men Margret nickade och sköt upp ögonbrynen så långt de kunde komma, vilket hade till följd att köksuppenbarelsen försvann och utan vidare uppskov satte in i ugnen det sura brödet. Fru March gick sin väg, efter att först ha kastat en blick här och där för att se hur sakerna stodo och sagt några tröstande ord åt Betty, som satt och gjorde i ordning Pippis svepning, medan hennes bortgångne älskling låg på sin lit de parade i dominolådan. En besynnerlig känsla av hjälplöshet överföll flickorna, då de sågo moderns grå hatt vika av om hörnet, och när några minuter senare mamsell Crocker kom på besök och sade att hon ämnade stanna till middagen, grepos de av förtvivlan. Mamsell Crocker var ett magert, gulblekt gammalt fruntimmer med vass näsa och spejande ögon, vilka ingenting undgick, och hon skvallrade om allt vad hon såg. Flickorna tyckte inte om henne, men hade blivit av modern tillsagda att visa sig vänliga mot henne, helt enkelt därför att hon var gammal och fattig samt hade få vänner. Margret bjöd henne därför att taga plats i länstolen och försökte att underhålla henne, medan hon oupphörligt frågade, kritiserade allt och berättade historier om sina bekanta.
Det är omöjligt att beskriva den ängslan, de bekymmer och motgångar Hanna genomled denna förmiddag, och den middag hon serverade utgjorde sedan ett föremål för systrarnas ständiga skämt. Rädd för att göra några flera frågor, sökte hon reda sig ensam bäst hon kunde och fann därunder att det behövs någonting mer än energi och god vilja för att bli kokerska. Sparrisen kokade hon för länge, och blev otröstlig då hon fann sig ha kokat bort huvudena och märkte att stjälkarna voro ännu hårdare än förut. Brödet var svartbränt, ty hon var så upptagen av att laga till sallaten, att hon glömde bort allt annat, och fann att icke heller den kunde ätas. Hummern var en scharlakansröd gåta för henne,
