Därpå slog hon upp sin nya bok och började läsa. Hanna lade sin ena arm omkring hennes liv, och med sitt ena kindben lutat mot systerns läste nu också hon, under det över hennes rörliga anletsdrag vilade ett lugn som sällan syntes där.
— Så snäll Margret är! Kom, Amy, och låt oss göra på samma sätt. Jag skall hjälpa dig med de krångliga orden, och vi skola be Margret och Hanna förklara för oss vad vi inte förstå, viskade Betty, som de vackra böckerna och systrarnas exempel gjort mycket ivrig.
— Jag tycker om att jag fick en blå, sade Amy; och nu var det alldeles stilla i de två rummen, där tystnaden stördes endast när flickorna vände om bladen, och vintersolskenet smög sig in dit för att överstråla de ljusa huvudena och allvarsamma ansiktena med sin julhälsning.
— Var är mamma? frågade Margret, då hon och Hanna en halvtimme senare skyndade ned för att tacka modern för julklapparna.
— Det vete Gud! En stackars tiggargosse kom in, och frun gick genast ut för att se efter vad han kunde få. Maken till kvinna har då aldrig funnits att ge bort mat och dryck, kläder och annat, svarade Elsa, som tjänat i huset sedan Margrets födelse och därför av familjen betraktades mera såsom en vän än en tjänare.
— Jag gissar hon är strax tillbaka; grädda därför dina bullar och ha allt i ordning, sade Margret, i det hon kastade en blick på julklapparna, som lågo i en korg, vilken satt under soffan för att tagas fram, när tiden var inne. Men var är Amys eau-de-cologneflaska? tillade hon, då hon ej såg till den lilla flaskan.
— Hon tog bort den för en stund sen och gick att sätta ett band eller ett annat märke om den, inföll Hanna, dansande omkring i rummet för att taga bort den första styvheten ur sina nya kängor.
— Äro inte näsdukarna, mamma får av mig, vackra, eller hur? Elsa tvättade och strök dem åt mig, och jag har
