själv märkt dem, sade Betty, i det hon med belåten uppsyn betraktade de något ojämna bokstäverna vilka kostat henne så mycket besvär.
— Gud tröste mig för barnet, hon har gått och satt »mamma» på dem i stället för »M. March!» Så tokigt! utropade Hanna, i det hon tog en näsduk i handen.
— Är det inte rätt? Jag tyckte att det var bättre att sätta så, emedan Margrets initialer äro M. M. och jag ej vill att någon annan än mamma skall begagna dem, sade Betty med nedslagen uppsyn.
— Det är fullkomligt riktigt, söta du, och en mycket vacker idé, och fullkomligt tydligt är det också, ty nu kan ingen taga miste. Hon skall tycka mycket om det, det vet jag, sade Margret med en missbelåten blick på Hanna och ett småleende åt Betty.
— Där kommer mamma! Göm korgen fort! utropade Hanna, då hon hörde en dörr slås igen och steg knarra i matsalen.
Dörren slogs upp och Amy kom inspringande samt stannade något förlägen, då hon fick se alla sina systrar stå och vänta på henne.
— Var har du varit och vad är det du gömmer bakom ryggen? frågade Margret, förvånad över att av systerns huva och kappa se att den makliga systern varit ute så tidigt.
— Skratta inte åt mig, Hanna, jag vill inte att någon skulle veta av det före kvällen. Jag tänkte bara byta ut den lilla flaskan mot en stor, och jag har givit ut alla mina pengar för att få en sådan, för jag försöker verkligen att inte längre vara självisk.
Medan Amy sade detta, tog hon fram den vackra flaska hon köpt i stället för den andra billiga och såg så allvarsam och ödmjuk ut efter sitt första lilla försök till självuppoffring, att Margret genast omfamnade henne och Betty skyndade bort till fönstret och bröt av sin vackraste törnros för att pryda flaskan med.
