ej funnos fyra så lyckliga människor som de hungriga små flickorna, vilka givit bort sin frukost och på julmorgonen nöjde sig med mjölk och bröd.
— Detta är att älska vår nästa mer än oss själva, och jag tycker om det, sade Margret, då de ordnade julklapparna på bordet åt modern, vilken i övre våningen var sysselsatt med att leta fram litet kläder åt den fattiga madam Hummel och hennes stackars barn.
Det var inga granna saker som lågo i de få små paketen, men de vittnade om mycken kärlek; och den stora vasen med röda törnrosor, vita prästkragar och en hängande vinranka, som stod mitt på bordet, lyste upp detta förträffligt.
— Hon kommer! Spela upp, Betty, och öppna dörren, Amy! Tre »leve» för mamma! utropade Hanna skyndande fram, under det Margret gick att föra modern till hedersplatsen.
Betty spelade upp sin muntraste marsch, Amy kastade upp dörren och Margret agerade eskorten med mycken värdighet. Fru March blev både överraskad och rörd samt log genom tårar, då hon betraktade sina julklappar och läste vad som stod skrivet på de små lapparna. Kängorna tog hon genast på sig, stack i fickan en ny näsduk, väl parfymerad med Amys eau-de-cologne, rosen fäste hon vid sitt bröst och de vackra handskarna voro över allt beröm. Där skrattades, kysstes och gåvos förklaringar på det okonstlade och älskliga sätt som gör dessa familjehögtidligheter både angenäma medan de pågå och roliga att minnas långt efteråt.
Morgonens barmhärtighetsverk och högtidligheter upptogo så mycken tid, att återstoden av dagen ägnades åt att göra allt i ordning till aftonens festlighet. Emedan systrarna ännu voro för unga att ofta gå på teatern och inte hade råd att kosta på sig några större utgifter för sina egna teatraliska föreställningar, måste de själva förse sig med vad som behövdes och då nöden är uppfinningarnas
