Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


FÖRSTA KAPITLET.
Små pilgrimer.

— Jul är inte jul utan julklappar, utbrast Hanna i knotande ton, där hon låg på mattan framför kaminen.

— Det är så svårt att vara fattig! sade Margret suckande och såg ned på sin gamla klänning.

— Jag tycker inte att det är rätt att somliga flickor fått på sin lott en mängd vackra saker, och andra ingenting alls, tillade lilla Amy med en missbelåten knyck på huvudet.

— Vi ha dock fått far och mor och varandra till på köpet, sade förnöjsamt Betty, som satt i en smyg vid kaminen.

De fyra unga ansiktena, som upplystes av skenet från eldbrasan, ljusnade vid dessa ord, men mörknade åter, då Hanna i nedslagen ton yttrade:

— Vi ha inte pappa hos oss och få inte se honom på länge.

Hon sade icke: »kanske aldrig», men de andra flickorna tänkte det för sig själva, där de sutto med tankarna hos sin far, som hade rest långt bort ut i kriget.

Samtalet avstannade för ett ögonblick; därefter sade Margret i förändrad ton:

— Som ni veta, var det därför att det för litet var blir en svår vinter, som mamma ville att vi inte skulle ha några julklappar i år; och hon tycker att vi inte böra kasta bort pengar för att roa oss, då andra slita