dem och ej kunna göra nog för att visa sin tacksamhet för fru Marchs moderliga vänlighet mot Laurie, deras angenäma sällskap och den trevnad gossen kände i deras anspråkslösa hem. Detta gjorde att de snart läto stoltheten fara och besvarade vänlighet med vänlighet utan att räkna över vem som därvidlag var den frikostigaste.
Det var ej brist på glädje och trevnad, ty den nya vänskapen växte såsom gräset om våren. Alla tyckte om Laurie, vilken i enrum anförtrodde sin informator att systrarna March voro riktigt präktiga flickor. Med denna vinnande iver som utmärker ungdomen slöto systrarna en ring omkring den ensamme gossen, som oemotståndligt fängslades av de okonstlade flickornas oskyldiga sällskap. Då Laurie aldrig erfarit vad det vill säga att ha vare sig mor eller syster, var han i hög grad mottaglig för det inflytande flickorna March utövade på honom, och deras arbetsamhet och iver kom honom att skämmas över det sysslolösa liv han förde. Nu hade han blivit trött vid sina böcker och fann umgänget med människor så intressant, att herr Brooke såg sig tvungen att klaga för herr Laurence över lärjungen som beständigt skolkade och sprang över till Marchska familjen.
— Betyder ingenting, låt honom få ledigt ibland, han får väl taga skadan igen sedan, sade den gamle herrn. Den snälla frun i huset på andra sidan häcken säger att han läser för mycket och behöver vara tillsammans med jämnåriga, roa sig och vara i rörelse. Jag misstänker att hon har rätt och att jag har skämt bort gossen som om jag vore hans farmor. Låt honom göra som han vill så länge det roar honom; han kan inte komma in på några dåliga vägar i det lilla nunneklostret därborta, och fru March gör mer för honom än vi kunna.
Det var en lycklig tid som nu följde med lekar och tablåer, slädpartier och skridskoåkningar, trevliga kvällar i den gamla salongen samt ibland påhälsningar i det stora huset. Margret kunde gå till orangeriet när hon ville
