Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97
UNGA KVINNOR

fått mina veckopengar och det var er mening att inte tala om det för mig i rätt tid.

— Hör nu på mig ett ögonblick, Amy, och var en snäll flicka, sade Margret i tröstande ton. Mamma vill inte att du skall gå på teatern den här veckan, därför att dina ögon ännu inte kunna tåla vid det starka ljusskenet. I nästa vecka får du gå tillsammans med Betty och Elsa.

— Men jag tycker inte att det är hälften så roligt som att få följa med er och Laurie. Låt mig gå med. Jag har varit sjuk så länge och suttit instängd hela tiden; jag längtar efter att få roa mig så jag tror att jag dör. Får jag det, Margret? Jag skall vara så snäll sedan, bad Amy och tog på sig den mest inställsamma min hon kunde.

— Skola vi låta henne följa med? Jag tror inte att mamma blir ond för det, bara vi stoppa om henne väl, började Margret.

— Följer Amy med, så stannar jag hemma, och gör jag det, blir Laurie ledsen; och dessutom skulle det vara opassande att släpa Amy med, då han bjudit bara oss. Jag tycker att Amy inte skulle vilja tvinga sig med, då hon inte är bjuden, sade Hanna i barsk ton, ty hon kunde icke förmå sig att falla undan för sin lättretliga syster, när hon själv ville roa sig.

Hannas ton och sätt retade Amy, vilken började taga på sig sina kängor, i det hon i sin bestämdaste ton sade:

— Men nu skall jag följa med; Margret säger att jag får det, och om jag betalar min biljett, så angår det inte Laurie.

— Du kan inte få sitta tillsammans med oss, ty våra platser äro endast för oss, så du måste sitta för dig själv. Följden blir då, att Laurie avstår sin plats åt dig, och det kommer att förstöra hela vårt nöje. Eller också skaffar han dig en plats, men det är opassande, när du inte är bjuden. Du får inte gå ur fläcken, utan stannar vackert hemma,

7. — Unga kvinnor. I.