Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor del 2 1919.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
305
UNGA KVINNOR

sakta vid tangenterna och med sin ljuva stämma, vilken de trott sig aldrig mer få höra, sjöng hon, ackompanjerande sig själv, den vackra hymnen, vilken låg särdeles väl för hennes röst:

När höghet lutar mot sitt fall
och stolthet lider nöd,
den ringe städse finna skall
hos Gud sitt säkra stöd.

Ej jordisk ära, glans och makt
jag eftersträva vill,
ty ödmjukheten, Herren sagt,
hör himmelriket till.

En börda rikedomen är
uppå vår pilgrimsfärd,
och ringhet här blir storhet där
uti en bättre värld.



TJUGUTREDJE KAPITLET.
Faster March gör slag i saken.

Liksom bin, som svärmar efter sin vise, rörde sig mor och döttrar den följande dagen beställsamt omkring herr March och försummade allt annat för att betrakta, pyssla om och lyssna till den hemkomne sjuklingen, vilken nästan var på god väg att förgås av idel ömhet. Då han satt ombonad i den stora länstolen bredvid Bettys soffa, med sina andra tre flickor samlade omkring sig och Elsa litet emellanåt stack in huvudet genom dörren för att fröjda sig åt åsynen av sin käre husbonde, tycktes ingenting mer behövas för att göra familjens lycka fullständig. Men det var ändå något som fattades, och familjens äldre medlemmar kände det, ehuru ingen ville

20. — Unga kvinnor. II.