Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor del 2 1919.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
235
UNGA KVINNOR

men griper till kvasten och sopar med sång
       bekymren från tröskeln sin.

Jag är glad att ett hantverk jag äger också
       och slipper att fåfäng gå;
det giver mig hälsa och styrka och hopp
       och lär mig att tänka som så:
»Må huvud och hjärta sitt lystmäte få,
       men handen bör gagna också!»


Ȁlskade mamma!

Det finnes bara så stor plats kvar åt mig, att jag kan skicka min kärlek och några pressade penséer från den kruka jag vårdat åt pappa. Jag läser varje morgon, försöker vara snäll hela dagen och vaggar mig själv till sömn med pappas visa. Jag kan inte sjunga mina vanliga visor nu, ty då vill jag bara gråta. Vi äro mycket snälla och så lyckliga som vi kunna vara utan dig. Amy vill ha resten av sidan, och därför måste jag sluta. Jag har inte glömt vad du sade åt mig, jag drar upp klockan och vädrar rummen varenda dag.

Kyss min älskade far på den kind som han kallar min. Ack, kom snart hem till din kärleksfulla

Lilla Betty


»Ma chere mamma!

Vi mår alla bra jag läser var dag mina läxor och kontrajerar aldrig systrarna — Margret säger att jag menar motsäjer — och därför skriver jag hit bägge orden så får du taga det som passar bäst. Margret tröstar mig så gott hon kan och ger mig var kväll honung till teet det är så bra för mig säger Hanna för det gör mig from till lynnet. Laurie visar sig inte så respektös som han bör vara mot mig sen jag redan är över tretton år, han kallar mig lilla kycklingen och sårar min finkänslighet genom att alltid tala franska till mig när jag säjer merci