sig mycket bra ut i sin morgonklänning av gingham, med de små lockarna fläktande omkring pannan, och som såg så kvinnlig ut där hon satt och sydde vid sitt lilla arbetsbord, varpå lågo en mängd fina vita linneremsor. Utan minsta aning om vad hennes moder tänkte, sydde hon och sjöng, under det fingrarna voro i full verksamhet och hennes tankar upptagna av flickfantasier, lika oskyldiga och rena som penséerna i hennes skärp. Vid denna anblick måste fru March le och kände sig belåten med dottern.
— Två brev till doktor Hanna, en bok och en löjlig gammal hatt, som inkräktat nästan hela utrymmet i postkontoret, sade Betty skrattande, då hon kom in i studerkammaren, där Hanna satt och skrev.
— En sådan filur den Laurie är! Jag sade åt honom att jag tyckte det vore bra mycket bättre om man begagnade större hattar än de som nu äro moderna, ty solen bränner mig varenda dag, när det är varmt. Då svarade han: Vem bryr sig om modet! Begagna en stor hatt och genera er inte. Jag sade att jag skulle göra det, om jag bara hade någon, och så skickar han mig den här för att fresta mig. Jag skall ta den på mig för ro skull och visa honom att jag inte bryr mig om modet.
Sedan Hanna hängt upp den antika, bredskyggiga hatten på en Platobyst, började hon läsa sina brev.
Det från hennes mor kom hennes kinder att rodna, och hennes ögon att fyllas av tårar då hon läste:
- »Mitt barn!
Jag skriver några rader för att säga dig med vilken tillfredsställelse jag följer dina bemödanden att behärska ditt lynne; du säger ingenting om de strider du kämpar, dina misslyckade bemödanden eller framgångar och tror kanhända att ingen annan än den vän, som du dagligen anropar om hjälp, ser dem, såsom jag tyckt mig finna av det nötta papperet omkring din vägvisarebok. Även jag har sett dem alla och är av hela mitt hjärta övertygad
