Sida:Unga kvinnor del 2 1919.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
244
LOUISA M. ALCOTT

kommer och hämtar er var dag för att åka eller promenera, och så skola vi ha riktigt trevligt. Blir det inte roligare än att sitta här och hänga läpp?

— Jag vill inte bli bortskickad som om jag vore i vägen här, började Amy i förnärmad ton.

— Men, söta Amy, det är ju tvärtom för att ni inte skall få scharlakansfebern! Vill ni verkligen bli sjuk?

— Nej, det vill jag visst inte men det kan hända att jag blir det, för jag har ju varit tillsammans med Betty hela tiden.

— Just därför skall ni genast ge er av till faster, så att ni inte blir smittad. Ombyte av luft skall göra er gott, tror jag, eller åtminstone göra så mycket, att om ni inte alldeles slipper febern, ni får den lindrigare. jag råder därför att ge er av så fort ni kan, ty scharlakansfeber är inte att leka med.

— Men det blir så ledsamt hos faster March, och hon är så butter av sig, sade Amy och såg något förskräckt ut.

— Det blir inte så tråkigt, för jag skall titta in till er varenda dag och tala om hur det är med Betty, och så skola vi gå ut och roa oss. Den gamla frun tycker om mig, och jag skall göra henne till lags i allt möjligt, så att hon icke skall gnata på oss, vad vi än ta oss för.

— Får jag fara ut och åka med er efter Puck?

— Det lovar jag er på min heder.

— Och ni kommer varenda dag?

— Det skall ni få se.

— Och för mig hem igen så snart Betty blir frisk?

— På eviga fläcken.

— Och jag får gå på teatern också?

— Ja, på ett dussin teatrar, om vi orka med det.

— Nå ja — då tror jag — jag vill, sade Amy långsamt.

— Det var en snäll flicka! Gå nu och tala om för Margret att ni givit med er, bad Laurie med en gillande