klassisk meter skrifna hymn, som med rätta ansetts som pärlan af all samtidens lyriska diktning. Det vore en orätt mot läsaren att här icke meddela åtminstone några strofer af den ganska långa dikten:
»Uplands ungdom! Hvar är den vän du söker?
tårar genomskimra som stjernljus festen,
och ett tåg af toner i dystra välljud
möter vårt öra.
Dödens makter härjat kungens salar
blixten tändt; den ädlaste stammen stupat:
Gustaf, nordens, ungdomens, sångens älskling
sofver på båren.
Uplands ungdom får ej sin Balder åter,
derför lysa tårar, som stjernor festen,
derför sångens Rakel i toner klagar
vill ej hugsvalas.
Som en englasyn ur den andra verlden
sågs han bland oss, tjusande, skön och luftig;
furstemanteln räckte ej till att skyla
vingen derunder.
Som en fridfull sommarnattsdröm i Norden
valdthorn ljuda fjerran i höga borgen
skogen sjunger — dalarnas rosor dofta —
månsken på viken.
I hans väsen som i hans minsta handling
låg en gömd musik; i dess klara böljor
steg han ned och tvådde sig ren från lifvets
skärande missljud.
